Ibland finns det dagar som känns helt underbara. Som den här. Morgonen är alltid pissig, hur bra väder det än är, eller hur mycket nytvättade kläder man har. Alltid är det ngåot som blir fel, skitigt hår, ingen frukost m.m. Men när jag kommer till skolan glöms allt bort. Jag blir så glad av att ha personer jag gillar runt min nähet. Som Johanna. Alltid kommer jag som ett åskmoln, sur och osminkad (jag hinner nästan aldrig göra det hemma) och så kommer hon som en sol och alla problem bara blåser bort.
Jag skulle egentligen ha träning klockan fem till halv sju. Men när jag satt och åt kom jag på att jag redan var jättevarm, och det var superhärligt väder. Hur skulle jag då kunna orka vara i en svettluktande idrotthall? Jag stack till johanna, där vi hoppade en studmatta med hennes urgulliga lillasysyter i det som händes en halv evighet. En härligt halv evighet. Sedan åt vi hemgjorda hamburgare och såg på teve.
Jag har ingen lust att sitta här, vid datan nu. Jag vill ut, det var ju skönt ute. (För er som undrar jag jag mycket underhudsfett så jag fryser aldrig)